Medicinsk bilddiagnostik är användningen av olika bildtekniker för diagnos och undersökning av sjukdomar samt för biomedicinsk forskning. Diagnostisk bildbehandling och radiologi, den medicinska specialitet som använder den, har blivit en integrerad del av modern medicin, vilket möjliggör diagnos och övervakning av patienter utan användning av kirurgi eller andra invasiva ingrepp.
Utöver detta blir medicinsk bildbehandling allt viktigare för ultrastrukturell diagnostik, nanoteknik, funktionell och kvantitativ diagnostik samt molekylär medicin.
Med utvecklingen av programvara som PostDICOM, utformad för att ytterligare optimera tekniken som används för bildbehandling inom sjukvården, ökar relevansen för medicinsk bilddiagnostik ännu snabbare.
Tillsammans med sjunkande kostnader för både datorkraft och dataöverföring förutspås digital radiologi och diagnostisk bildbehandling utvecklas snabbt under de kommande åren.
Ultraljud, även kallat sonografi, är en typ av diagnostisk bildbehandling som använder ultraljud, d.v.s. högfrekventa ljudvågor, för att producera bilder av inre kroppsstrukturer som inre organ, muskler, senor och blodkärl.
Dess bärbarhet, överkomliga pris, förmåga att fånga medicinsk bild i realtid och den låga risken, eftersom den inte använder joniserande strålning, gör den till en av de mest bekväma typerna av medicinsk bildteknik.
Ultraljud anses vara den bästa metoden för gravida kvinnor på grund av den minimala risken, men den har dessutom många andra tillämpningar, såsom diagnos av tillstånd relaterade till inre organ och ryggraden.
Några vanliga procedurer inkluderar bukultraljud, bröstultraljud, ekokardiogram (ultraljud av hjärtat), oftalmiskt ultraljud (ögonultraljud), bensonometri (benultraljud), fosterultraljud och Doppler-ultraljud för blodflöde.
Röntgen (radiografi) är en av de äldsta och mest frekvent använda typerna av radiologisk bildbehandling, som använder röntgenstrålar och ibland andra typer av elektromagnetisk strålning såsom gammastrålar.
Röntgenbildgivning av patienter är billig och snabb och används oftast för diagnos av skelettproblem, men kan också användas för diagnos av diverse andra tillstånd.
Exponeringen för strålning vid röntgenundersökning utgör en riskfaktor, varför den endast används i avsaknad av en mer lämplig metod.
DT eller CT (Datortomografi) är en annan typ av röntgenbildgivning som skapar 3D-bilder. Patienten ligger inuti en cirkulär enhet och exponeras för röntgenstrålar som producerar bilder av patientens inre organ, vävnader, ben och blodkärl.
DT ger mer detaljerade bilder jämfört med vanlig röntgen. Detta gör dem värda eventuella risker förknippade med exponering för röntgenstrålar i fall där undersökande kirurgi annars hade varit nödvändig för diagnos.
MR (Magnetresonanstomografi) är en typ av medicinsk bildbehandling som producerar bilder av inre kroppsstrukturer med hjälp av stora magneter och radiovågor, men utan joniserande strålning, vilket gör den effektiv för diagnos av stroke, aneurysmer, hjärnskador, tumörer och ryggradsskador.
Även om det inte innebär skadlig joniserande strålning, rekommenderas det inte för vissa patienter på grund av de starka magneterna som används vid bildtagning, främst de med metallimplantat som pacemakers eller konstgjorda leder.
Oavsett vilken medicinsk bilddiagnostikmetod som används, kan bilderna alla lagras, hämtas och distribueras digitalt inom ett integrerat system – PACS (Picture Archiving and Communication System), som innefattar programvara för att integrera data från olika radiologiska bildsystem (såsom DT, MR och röntgen), lagring av bildinformation för arkivering, hämtning av bilder och relaterade dokument, samt ett datornätverk som kopplar samman systemkomponenter och arbetsstationer för dataåtkomst. Arkivering, hämtning och distribution inom PACS möjliggörs av dess överföringsprotokoll – DICOM (Digital Imaging and Communications in Medicine).
Graden till vilken PACS har kunnat förenkla och påskynda hanteringen av digital patientbildbehandling, förbättra arbetsflödet och öka produktiviteten har gjort det till den funktionella ryggraden i moderna radiologiavdelningar och diagnostiska centra.
En annan typ av IT-system som vanligtvis används i radiologisk praxis är RIS (Radiology Information System), ett komplement till PACS och HIS (Hospital Information System), och används vanligtvis av radiologer för att schemalägga patienter samt spåra och tolka undersökningar och fakturering, bland andra funktioner.
Kliniska IT-system som PACS, RIS och deras protokoll kan förstås som det moderna digitala alternativet för pappers- och filmbaserad arkivering inom radiologi, vilket gör processen mer tillförlitlig och hanteringen betydligt mindre tidskrävande. Nyligen har denna teknik för arkivering och bearbetning av medicinska bilder gjorts ännu effektivare och bekvämare genom utvecklingen av molnplattformar som PostDICOM, vilket eliminerar behovet av lokal hårdvara inom sjukhus och andra institutioner som använder radiologisk bildbehandling.
PostDICOM tar tekniken för konventionella kliniska IT-system ett steg längre genom att göra det möjligt att lagra DICOM-filer i molnet samtidigt som funktionerna i vanliga integrerade system som förlitar sig på hårdvara bevaras.
Detta är något vi specialiserar oss på, och vår PostDICOM-tjänst inkluderar följande funktioner:
Lagring av alla medicinska bilder (t.ex. från ultraljud, MR, DT och radiografi) i DICOM-format och lagring av dem tillsammans med relaterade kliniska dokument i PDF-, JPG-, BMP- och AVI-filformat i molnmiljön med hjälp av HTML5-gränssnitt i webbläsare.
Visning av filer från stationära datorer, smartphones och surfplattor genom vår sofistikerade "zero footprint" (ingen installation krävs) förlustfria HTML5 DICOM-visare.
Delning av filer mellan läkare, medicinska grupper och patienter.
Lagring – molnutrymme, med valfria prenumerationsavgifter för utökning av lagringsutrymme.
Säkerhet – säker lagring och hämtning av patientdata. Högsta säkerhetsåtgärder vidtas för att förhindra eventuella systemsårbarheter.
Avancerade diagnostiska verktyg såsom MPR, MIP, MINIP, AVGIP och 3D-rendering samt avancerade bildbehandlingsverktyg och dataströmningsalgoritmer.
PostDICOM-programvaran utökar användningen av kliniska IT-system som arkiv och uppmuntrar utbyte av idéer mellan användare för att underlätta konsultationer och interaktion med patienter.